Många samtidskonstnärer arbetar idag aktivt med berättelsens struktur, konstverken fungerar som en del i en mer omfattande process som fogar samman det visuella uttrycket med berättande och en övergripande dramaturgi.

I detta examensarbete försöker jag synliggöra hur ett konstverks berättelsestruktur kan urskiljas dels genom att använda olika teoretiska perspektiv, där jag bland annat försöker svara på frågan,

vad är en berättelse? Men även undersöka hur en berättelses struktur kan urskiljas visuellt, genom mitt gestaltande arbete. I både den teoretiska och gestaltande delen försöker jag visa att en berättelse är under ständig transformation, samt mottagarens roll i skapandet av en berättelse.

Jag kommer röra mig mellan den strukturalistiska uppdelningen av ”den klassiska berättelsen” till en mer poststrukturalistisk utvidgad syn. Jag kommer även ha som utgångspunkt att berättelsen är en aktiv deltagare i skapandet av vår sociala praktik.

Mitt examensarbete har utgått ifrån frågeställningen:

Vilka berättarstrukturer kan urskiljas i samtidskonstnärers konstverk/projekt? Hur arbetar dessa konstnärer med berättelsens egenskaper och villkor? Hur påverkar berättarstrukturen i sin tur konstverket/projektet?

Till mitt gestaltade arbete bad jag fem personer välja varsin filmscen, denna filmscen återberättades sedan muntligt för mig (utan att avslöja vilken film) utifrån berättelserna gjorde jag teckningar som sedan blev till fem animerade scener.

Scenerna presenteras i en följd.