Undersökning utgår från kläder som kommunikativa element och lyfter fram en blå dunjacka från Fjällräven som ett exempel. På vägen till en betydelse för detta tecken presenteras även tecknet fjortis, ett resultat av en teckenkedja. Tillsammans leder de vidare till ett visuellt teckens kontextberoende. I ett socialkonstruktionistiskt perspektiv utvecklas vi av och med varandra. Människan kommunicerar mening via tecken, betydelser konstrueras i den kontext tecknen finns. Vi lever i en kulturellt friställd tid, där även tecknen är friställda. Det finns många små möjliga tolkningar för ett tecken. Hur vi representerar oss med tecken har betydelse för hur vi uppfattas av andra individer. Det finns en föreställning om att frågor kring representation av individers identiteter är särskilt stora bland tonåringar. Ungdomars teckenspråk är dessutom fullt av nyanser. Jag bad därför sex elever i årskurs nio om hjälp, de fungerar i undersökningen som teckentolkare. Man kan tycka att jag gör en höna av en fjäder, men jag menar att denna blå dunjacka är ett exempel som belyser en stor del av det som är kultur, nämligen tecken som kommunikation. Som metod används klippdockor vid intervjuerna för att påvisa hur konstruktionen av en individs representation kan gå till. Dessa klippdockor animeras i gestaltningsdelen.

Kortfilmen visualiserar hur tecken tolkas beroende på vilka koder läsaren har.