Jag går på Konstfack Textil och har i mitt kandidatarbete valt att förhålla mig till begreppet storytelling genom att göra en textil animerad film. Efter tre år på denna utbildning förhåller jag mig framförallt till textil genom att använda textilier som en palett med dess olika mönster, strukturer och färger för att med dessa kunna bygga bilder och berätta. Fokus under projektets gång har framförallt legat på manusskrivande. Vägen fram till den slutgiltiga berättelsen har varit längre och snårigare än jag trott; hur att verkligen göra en berättelse. Centrala teman under vägen till min film har varit berättandet i sig. Berättelsens innehåll har byggt på minnen om sorg och förgänglighet samt klimatförändringar ur ett poetiskt narrativt perspektiv.

När jag skrev min projektbeskrivning var jag fokuserad på att göra en saga. Jag har i projektet hela tiden rört mig kring begreppet saga; men om arbetet resulterar i en saga är inte längre det viktigaste. Jag valde en form, men har nu istället gått vidare med innehållet; och låter innehållet bära historien, för att se vilken form den landar i.

Jag har funderat mycket på vad det är som gör en historia intressant. Vad i en berättelse fångar en betraktare eller en lyssnare?  Vad det är som fångar människan i allmänhet har jag valt att inte gå in på; utan jag har i detta arbete undersökt vad jag själv dras till för historier; vad som triggar min egen berättarlust och vad som får mig att vilja lyssna vidare till en påbörjad historia.

Min strävan är att göra en animerad broderad mönsterfilm om att möta sig själv, för att under projektets gång fördjupa mig i berättandets konst. Berättelsen är tänkt för barnet inom  oss,  både inom barnet och inom den vuxne, men framförallt en film för alla som tycker om at lyssna til berättelser.

I bildbilagan längst bak finns bilder från projektets process. Det finns i texten ingen specifik hänvisning till bilderna, av den anledningen att bilderna passar in på flera ställen i texten.