I det här projektet undersöker jag min upplevelse av frånvaron och hur jag kan skapa en motsägelsefull gestaltning som både tar plats och ger bort den samtidigt. Jag ställer mig två frågor: Vad består min upplevelse av frånvaron av? Och, på vilken sätt kan jag överföra impulsen av den upplevelse till en gestaltning där själva frånvaron inte blir uppslukad i närvaron av verket som gestaltar den?

Jag har spionerat på mig själv. Jag har betraktat och iakttagit mina känslor, tankar och minnesbilder som hör ihop med min längtan och upplevelsen av frånvaron. Jag har spanat efter relationer sinsemellan de känslor, tankar och minnesbilder och har ansträngt mig för att förstår hur mina reaktioner och min upplevelse hänger ihop. Jag har tagit hjälp av andras kunskap i olika ämnen som berör min upplevelse och konfronterat mina funderingar. Jag har samlat in föremål och bilder som jag intuitivt förknippar med min längtan och upplevelse av frånvaron och använt dem för att stimulera mig till fördjupning av min upplevelse genom observation och teckning. På ett liknande sätt har jag använt musik för att stimulera mer direkt det emotionella i min upplevelse. Jag har medvetet spanat efter musik med toner som har underlättat för mig att manipulera mig till att förskjunka i min subjektiva upplevelse. Jag har lyssnat aktivt och låtit musiken ocensurerat locka fram affekter och emotioner för att senare plocka fram bilderna som hör ihop med dessa emotioner. Av några konkreta ideér har jag gjort småskaleliga modeller i olika material. För att driva fram arbetet har jag också ställt mig själv frågor men även lyssnat på vad andra har att säga om frånvaron.

Mitt arbetssätt är intuitivt och kaotiskt. Jag går fram och tillbaka, går runt, upp och ner. Teckningar ändras, görs om, idéerna växer, förkastas för att senare tas upp igen. Jag avbildar för att senare helt godtycklig och slumpmässigt förvandla teckningen helt. I gestaltningen anstränger jag mig för att ordentligt genomarbeta min personliga berättelse. Det som berör mig personligt har jag lagt i bakgrunden av verket för att ge plats till andras berättelser. Mina observationer och funderingar har jag antecknat, ibland med enkla nyckelord, andra gånger som korta samtal med mig själv eller någon annan. Näst följande avsnitt i det här dokumentet är en text rubricerad likt projektet Minnen av närvaron eller fysikaliteten av frånvaron.  Texten är personlig och innehåller direkta beskrivningar, inslag av verklig och fiktiv dialog, och några bild i ord som inte ska ses som dikter. Texten är inte menad som en noggrand  sammanfattning utan som en inblick i de olika aspekter som ingår i temat samt en inblick i min kaotiska arbetsprocess.

Det är främst arbetet av två nutidskonstnärer jag tänker på i relation till temat i mitt projektet. Christian Boltanski och det installationer där han använder både gamla kläder och porträtt som avbildning av de saknade människor efter Holocausten och andra världskriget. Och, Maria Miesenbergers verk Sverige/Schweden (sedan 1993) där fotografier från konstnärens familj  fotografialbum har behandlats och presenterar suddiga och tuschsvärtade figurer. Verket berättar och tar tillbaka berättelsen på en gång och öppnar för ett oändlig rum där både den enskilda individen och hela mänskligheten får plats.

Det nya med projektet Minnen av närvaron eller fysikaliteten av frånvaron är att projektet erbjuder  möjligheten till upplevelsen genom en gestalt som behandlar temat frånvaron samt möjligheten att få en inblick i arbetsprocessen och den metod som ligger bakom gestaltningen. Vidare erbjuder projektet en inblick i de ämnen som berörs i min subjektiva upplevelse av frånvaron, vilket kan användas av andra i försök att förstå deras personliga subjektiva upplevelse av frånvaron.