När jag började arbeta med You Have To Believe hade jag en viss idé om hur det färdiga verket skulle vara. Norrlands ljusa kvällar och sol genom den vita tältduken. Det var en tydlig bild om vilka olika komponenter arbetet skulle innehålla, men inte precis hur klippen skulle se ut. Det går inte att förutse vad som händer under filmandet. Det är många val som skall göras, och allt går inte som man tänkt – ibland blir det bättre och ibland blir det sämre. Jag har slutat att se det som ett misslyckande när jag frångår min första idé. Jag börjar filma utifrån min intention, men räknar med att delarna i projektet faller på plats under arbetets gång. Jag stannar upp och ser hur arbetet ändras, om det dyker upp nya frågeställningar. Jag försöker komma åt den rätta tonen både innehållsmässigt och visuellt. På liknande sätt som när man skriver en text så har jag vissa nyckelidéer som jag förhåller mig till, resten flyter på. Men jag skulle varken kalla det Guds ledning eller att slumpen styr. I den här texten kommer jag att undersöka de val jag gör i en konstnärlig process och sätta frågeställningar kring mitt arbete i relation till hur andra konstnärer har arbetat med liknande frågor. Jag tar också upp egna arbeten som relaterar till You Have To Believe, på olika plan. Jag kommer även att gå in på de narrativa val jag gör och relatera till nutida dokumentärfilm och filmaren Eric M Nilsson. Betydelsen av voice-over har varit centralt i mitt arbete och jag kommer att belysa genusaspekten kring voice-over.

Under de senaste åren har jag framför allt uppehållit mig kring religiösa frågeställningar i mina arbeten. Det kan gälla bibeltolkningar och tron på "jordens undergång", men också benägenheten att vilja tro på fantastiska samband som återfinns utanför det vi traditionellt kallar religion. Även om Sverige är ett sekulariserat land så fungerar kristendomen som en gemensam referensram, ett historiskt filter. Jag är uppvuxen inom pingströrelsen och låter delvis mina egna erfarenheter vävas in i arbetena. Kristendomen handlar inte bara om en privat gudstro. Där finns också en gemensam överenskommelse, en gemensam värld av normalitet där man accepterar regler som är otänkbara utanför religionen. I You Have To Believe har jag filmat i den norrländska byn Husbondliden, där vår familj har en liten sommarstuga och där jag tillbringade alla somrar när jag var liten. Där hålls även en stor pingstkonferens en gång per år, Lapplandsveckan, och det är den jag har utgått ifrån.