Jacques Derrida (1930-2004), fransk filosof – poststrukturalist – och professor i filosofi och litteratur, är främst förknippad med begreppet dekonstruktion, som blivit en viktig term inom  litteraturteori och filosofi. Genom närläsning av texter med dekonstruktion som metod blottlägger Derrida problematiska paradoxer i språkets struktur och semantiska förskjutningar.

I On Cosmopolitanism and Forgiveness (2004) menar Derrida att förlåtelse förutsätter det oförlåtliga. Med utgångspunkt i hans idé om förlåtelse som omöjlig och obegriplig vill jag undersöka förlåtelsens premisser. Jag intresserar mig för hur man kan gestalta detta problem språkligt, rumsligt och konstnärligt.

Jag väljer att sticka. Stickning är en motsägelsefull textil teknik – å ena sidan sårbar och skör, snubblande nära sönderfall, å andra sidan stark och dynamisk i sin genialt enkla konstruktion.

Jag kommer att skildra min process och hur det gestaltande projektet tar form, växlande mellan praktiskt arbete och teoretiska resonemang kring Derridas idéer, med personliga tolkningar och reflektioner, öppna för problematisering och ifrågasättande. Jag har inte för avsikt att nå fram till någon slutsats eller formulera några svar. Texten består delvis av en sorts fiktiva samtal mellan mig och Derrida, samt Jean Améry och Louise du Toit, som bägge behandlar förlåtelse i Glänta (2006:4). Min text rör sig fritt mellan dessa olika delar och avslutas med en samlad reflektion över projektet i sin helhet.

Vad gäller tidigare konstnärlig forskning inom området redovisar antologin Considering forgiveness (2009) texter och visuella uttryck från utställningen I Beg Your Pardon och Aleksandra Wagners kurs ”A Sociology of Forgiveness” vid The New School for General Studies i New York. Boken visar på ett intressant fält och många infallsvinklar på ämnet, med texter av bl a Julia Kristeva och verk som behandlar skuld och glömska.