När vi dricker gör vi det från ett kärl och låter vätskan transporteras till ett kärl - oss själva.

Att dricka är en händelse i det tysta där glaset skänker oss vätskan, som med sin svalka tecknar den inre bilden av oss själva. Ofta hastar vi oss bara förbi dessa stunder av brukande så att objektens inneboende kvaliteter inte hinner framträda för oss. Kvaliteter som är av en mer metaforisk och emotionell karaktär till skillnad från det funktionalistiskt orienterade brukande som så ofta framställts för oss under industrialismens 1900-tal.

Projektet syftar till att lyfta fram ett mer närvarande perspektiv i brukarsituationen. Vad händer när en vätska lämnar ett kärl och fyller brukarens kropp? Vilken roll spelar vätskan i detta skeende? Och hur förhåller sig material, process och tillämpning till processen med utgångspunkt från konsthantverket?

Bruksobjekten bär på bilder av oss som brukare och människor. Allt brukande som pågår i allas vardag, och så har gjort sedan uppkomsten av de första artefakterna, har också laddat dessa objekt med våra idéer om dem. Bruksobjekten bär alltså på spår av den mänskliga identiteten som vi kanske bara kan se där.