I den här studien undersöktes vad en lär sig genom att sticka efter egna idéer och att sticka efter stickbeskrivningar. Syftet var att förstå hur processerna differerar från varandra, samt vilka förmågor och ämnesspecifika kunskaper som utvecklas i respektive stickmetod. Frågorna som ställdes var: Vilka förmågor och ämneskunskaper utvecklas genom att sticka efter egen idé och genom att sticka efter beskrivning? samt Vad skiljer lärprocessen att sticka efter idé och genom att sticka efter beskrivning? Metoderna som användes för att få svar på dessa frågor var två kvalitativa studier i form av en autoetnografi och en intervju. Den empiri som insamlats analyserades utifrån ett fenomenologiskt perspektiv, med hjälp av lärandeteori och genom en komparativ analys. Resultaten visar bland annat att informanten som stickat ”efter stickbeskrivningar” upplever utveckling av finmotorik och teknisk kännedom. Informanten som stickat genom en självstyrd process, utifrån idé och skissarbete, upplevde liknande utveckling. Utöver detta upplevdes också ett reflekterande tillstånd som ledde till djupa kunskaper inom stickning, såsom förståelse för en tekniks användningsområden och egenskaper. Denna upplevelse av att reflektion leder till kunskap stöds av Gustavssons (2002) begrepp om att ”veta hur”. Ett annat fynd är att det är en kunskap i sig att kunna sticka efter en beskrivning och en kunskap i sig att sticka efter egen idé och skiss.