I undersökningen granskade jag hur de intervjuade demonstranterna ser på sina erfarenheter och hur dessa erfarenheter påverkade dem. Jag genomförde också en visuell analys av de stora dagstidningarnas mediebevakning under EU-toppmötet för att undersöka hur de unga demonstranterna och händelserna i Göteborg representerades. Dessutom granskade jag hur demonstranterna tolkade dessa visuella representationer. Slutsatsen argumenterar för att identitetsförskjutningar skapades av gruppuppfattningen att man behandlats illa av de dominerande institutionerna, mest påtagligt representerade av polisen. Polisens och medias kategoriseringar skapade oförenligheter mellan de objektifierade identiteterna och de unga demonstranternas egna upplevelser och visuella tolkningar. Detta medförde en destabilisering av deras självbild och ledde till högre självreflexivitet. Till följd därav kunde ungdomarna  omstrukturera och utöva, det som Manuel Castells kallar för, motståndsidentiteter och projektidentiteter.