Climate change entails that arable land will shrink and be redistributed globally. Through small-scale agriculture urban populations can become more resilient to changes in a global food industry. A general popular interest in farming would benefit from being handled as part of common sense, rather than being viewed as a hobby for some. The modern separation between agricultural production and urban lifestyle needs to be bridged in local settings: both spatially and culturally.

There’s a booming interest for cultivation in Sweden. However, the places where amateur farmers can meet are few. Kolonilotter* are exclusive, and Stockholm's tradition of small-scale commercial gardens is outcompeted by global market forces.

How can the cultivation movement be captured in a space where it can become a shared activity?

My project is based on the idea of the new cultivation movement. By understanding food production as a spatial challenge, an architectural project can be formulated in order to develop models that connect knowledge with a direct relationship to the surrounding context. My reprogramming of a former foundry in Axelsberg outside Stockholm into a local greenhouse for collective use is an example of such a model–a place for knowledge sharing where a collective and local understanding of biodiversity and sustainable food production can be developed.

*Referring to the Swedish phenomenon of allotment gardens, associations where small parcels of arable land are distributed among members.  

Klimatförändringarna medför att de odlingsbara jordarna kommer att krympa och omdistribueras globalt. Genom småskalig odling kan den urbana befolkningen bli mer resilient mot förändringar i den globala livsmedelsindustrin. Intresset för odling skulle gynnas av att förvaltas som en del av folkbildningen, snarare än ses som en hobby för vissa, och den moderna separationen mellan jordbruksproduktion och den urbana livsstilen behöver överbryggas i det lokala: både rumsligt och kulturellt. 

På balkonger och i pallkragar runtom Sverige odlas det för fullt. Däremot är de gemensamma platser där odlingsintresserade kan mötas få. Kolonilotter är exklusiva, och Stockholms tradition kring småskaliga handelsträdgårdar är utkonkurrerad av globala marknadskrafter. 

Hur kan en folklig odlingsrörelse fångas upp i ett rum där odlingen får bli en gemensam aktivitet? 

Mitt projekt grundar sig i idén om odling som en av vår tids stora folkrörelser. Genom att förstå livsmedelsproduktion som en rumslig utmaning kan ett arkitektoniskt projekt formuleras för att gestalta modeller som kopplar samman kunskap i det lokala rumsliga sammanhanget. Som exempel för en sådan modell står min omprogrammering av ett f.d. gjuteri i Axelsberg utanför Stockholm till ett drivhus för gemensamt bruk - en plats för kunskapsspridning där kollektiv och lokal förståelse kring biologisk mångfald och hållbar livsmedelsproduktion kan utvecklas.