SammanfattningMed en personlig utgångspunkt utforskar den här texten människans föränderlighet och metamorfosen som kan ske till följd av ett trauma. Hur det går att dra paralleller mellan denna metamorfos och förvandlingen som sker då man blir förälder. Det skapas ett tydligt före och efter. I Texten vävs människans föränderliga lager in i måleriets lager av färg.Texten diskuterar varför skapande kvinnor inte har en större plats i konstvärlden och vad man kan göra för att förändra den situationen. I texten reflekteras också över den komplexa relationen mellan moderskap och konstnärlig praktik och svårigheten att balansera de både. Det förs en dialog över begäret över att få skapa och önskan om att vara en ”god mor”. Vikten av det egna rummet, både ett rum där man får ta plats rent fysiskt, också ett rum för återhämtning och kreativitet.