Denna uppsats utforskar min syn på skissens roll i den konstnärligaskapandeprocessen och introducerar ett alternativt tillvägagångssätt som jag kallar“lingvistisk skiss”. Jag inleder med att definiera skissandet och beskriver sedan den lingvistiska skissmetoden, där jag använder språket som det huvudsakliga verktyget för att utföra förarbetet inför konstnärliga projekt. I jämförelse med den klassiska skissen, som är visuell, betonar jag vikten av fördelarna med den lingvistiska skissen. Jag understryker vikten av intuitionen i mitt konstnärliga skapande och hur jag tillsammans med min arbetsmetod, där jag undviker den klassiska skissen, får ett större förtroende för min egen kreativa process. Jag bryter ner det lingvistiska tillvägagångssättet för skissen till tre steg: samtal med andra konstnärer, samtal med personer som inte är intresserade av konst och att skriva ner mina tankar i olika former. Jag reflekterar även över de potentiella konsekvenserna av att använda den lingvistiska skissen, särskilt inom den konstnärliga utbildningen där kommunikationen med handledare och lärare kan försvåras. Slutligen strävar jag efter att bredda förståelsen för begreppet skiss. Mitt mål är att belysa ett alternativt tillvägagångssätt inom konstskapandet för att öppna upp för nya perspektiv och förståelser.