Denna studie ämnar bidra med kunskapsfördjupning inom det bildpedagogiska fältet kring klimatundervisningen i skolan med syftet att rusta morgondagens unga att axla utmaningen och skapa handlingsutrymme kring klimatfrågan. Studien har intresserat sig för vad som kanske i “mötet” mellan mörk pedagogik och samtidskonst när det kommer till undervisning om klimatet. I denna studie besvarar jag följande frågor: Vilka pedagogiska frågor kanaktualiseras genom spekulativ realism och de mörkpedagogiska begreppen? samt hur kan bildpedagogik bidra till ett arbete med komplexa frågor som berör klimatförändringarna?Studien arbetar med de mörkpedagogiska begreppen, förnekelse, vansinne och död. Dessa kommer att aktiveras i denna uppsats som teoretiskt ramverk och undersökas som möjliga pedagogiska verktyg. Studien hämtar sin empiri från sex olika verk på utställningen En postum resa in i framtiden som visas våren 2023 på Uppsala konstmuseum. Med utgångspunkt i en kvalitativ forskningsmetod är ambitionen för arbetet är att föra samman samtidskonst med teorier om spekulativ realism, framför allt de mörk pedagogiska begreppen samt post-feministiska teorier och post-antropocentriska filosofier, detta för att studera hur “vilda problem” kan diskuteras genom samtidskonst i bildämnet. Bland annat aktualiseras de post-antropocentriska frågorna om vems perspektiv som får ta plats i klimatkrisen, och vilkas som förnekas. Det gäller frågor som intresserar sig för sammanflätningar mellan det mänskliga och icke-mänskliga, såsom bakterier och vatten, men även kopplingar mellan strukturer såsom kolonialism och kapitalism. Dessa frågor öppnar upp för att arbeta spekulativt och med fantasins hjälp pröva denna nya ontologi.

Som konstnärligt gestaltande genomfördes en lecture performance på ett bildpedagogiskt symposium som ägde rum på Konstfacks vårutställning 2023.