”Inredningsarkitektens samtal med historien” är en berättelse om trapphusen på Katedralskolan i Uppsala. Förslaget föreslår hur inredningsarkitekter kan gestalta utifrån befintlig arkitektur från andra tider som samtalar med både historia och samtid. Detta genom att jämföra och analysera två trapphus byggda olika tider på Katedralskolan i Uppsala med kroppsliga interaktioner, skisser och gipsmodeller. Utifrån analyserna transformerar projektet ett av Katedralskolans trapphus egenskaper, atmosfär och kroppslig rörelse till rumsliga element, fragment och rumslig gestaltning. Transformationerna är ingen ombyggnation av trapphusen jag undersöker utan är fristående rumslig gestaltning som fungerar som ett verktyg att berätta om historien. 

Min slutsats är att sinnliga och kroppsliga erfarenheter av rum ger oss en djupare förståelse av hur rum är gestaltade som ger inredningsarkitekter bredare kunskaper om att gestalta utifrån byggnaders befintliga tillstånd med omsorg för historien. Skissa, modellera, ljussätta, gjuta av rumsliga element och uttryck och transformera kroppsliga interaktioner med trapphusen har varit en metod och exempel på hur jag med mina sinnen, tolkningar och transformationer kan närma mig rumslig identitet och omsorg. Genom att förstärka byggnaders identitet och gestalta utifrån rums historiska kontext belyser projektet betydelsen av inredningsarkitektens kunskaper om att förvalta befintliga byggnader och öka trivseln i våra offentliga rum.