Ett litet barn promenerar från sitt hem till en byggnad där hen möter 150 barn och deras vårdnadshavare som hämtar och lämnar. Där vistas barnet måndag till fredag, många timmar i sträck, tillsammans med pedagoger och kompisar. Stora förskolor, som ofta även befinner sig i lokaler som inte var planerade som förskolor från början, till exempel gamla butikslokaler, lägenhetskomplex, och “tillfälliga” bostäder, så som baracker, gynnar samhället ekonomiskt samt förenklar verksamheternas planering. Men, någonstans i gestaltningen av dagens förskolor har barnperspektivet ofta glömts bort och de vuxna tagit över.

Mitt examensarbete i inredningsarkitektur och möbeldesign handlar om att lyfta barnperspektivet i en förskolekontext och tillsammans med barn under olika workshops, gestalta ett rumsligt element som fungerar som rumsavdelare, utställningsyta, lekelement och ljudabsorbant. Det rumsliga elementet ska tillföra avskildhet, taktilitet, värme, lärande och lek vilket förhoppningsvis leder till trygghet. Två viktiga beslut togs i samband med workshops jag höll med barnen. Rumselementets form samt betydelsen av att erbjuda avdelare med olika funktioner. Det blev en givande process och ett oerhört fint samarbete mellan de allra kreativaste hjärnorna och mig och min lilla verktygslåda.