Denna kvalitativa studie syftar till att utforska dialogen mellan bildlärarstudenter och slöjdens material trä och textil samt belysa hur denna dialog materialiseras i form av estetiska val. Den frågeställning som används behandlar vilka estetiska valmöjligheter som bildlärarstudenter upplever i dialogen med slöjdens material och bedöms som relevant föratt öka förståelsen för materialets inflytande på skapandeprocessen. Studien tar avstamp I Biestas koncept konst-som-görande samt använder sig av Wittgensteins begrepp språkspel med avsikten att belysa skapandeprocessens dialogiska dimension mellan bildlärarstudenter och slöjdens material. Studiens empiri utgörs av transkriberingar från två intervjuer genomförda med två bildlärarstudenter genom metoden Stimulated recall intervju. Detta har därefter analyserats genom en tematisk analys och resultatet presenterats under två huvudkategorier, följsamt förhållande- samt spänningsförhållande till materialet. Studien finner en förekomst av en materialets agens inom ramen för de skapandeprocesser som studiens intervjupersoner genomfört. Denna agens utgörs av ett materialets motstånd samt tillgångar till uttrycksskapande som skapar förutsättningar för en co-creation relation med de som skapar. De åtgärder som vidtas av bildlärarstudenterna för att möta denna materialets agens varierar mellan ett följsamt förhållningssätt där materialets egenheter omfamnas till förmån för verkets estetik samt ett spänningsförhållande där inom vilket desamma tvingas till kompromisser gällande sina ursprungliga estetiska visioner. Studien menar vidare att denna process av anpassning till materialets vilja karakteriseras av en dialog mellan materialet och de som skapar vilken analyseras utifrån Wittgensteins teori och språkspel. Resultatet av analysen relateras vidare till Biestas koncept konst-som-görande och identifierar bildlärarstudenternas bakgrund inom slöjdämnet som en intressant potentiell förklaringsmodell för dessas kompromissbenägna hanteringssätt av materialets motstånd.