Under mina VFU-perioder har jag uppmärksammat en frustration bland de etablerade pedagogerna inom de estetiska ämnena. Frustrationen bottnar i hur de som pedagoger ska kunna nå upp till ämnenas syfte och samtidigt räcka till i den miljö som bildsalen utgör.

Syftet med denna studie är att undersöka hur digitala hjälpmedel som projicerar instruktioner live för fler än en student kan användas för att understödja pedagogiken i bildämnet. I studien har jag undersökt hur aktiva bildlärares upplevelser av bildämnets svårigheter förändras när de använder sig av denna typ av digitala hjälpmedel.För att besvara mitt syfte har jag formulerat två frågor:- På vilket sätt kan digitala verktyg tydliggöra undervisningen i bildämnet?- Hur upplever lärare att deras arbete underlättas med hjälp av det digitala hjälpmedlet?

Den teoretiska bakgrunden utgår från fenomenologi då studien avser att undersöka hur olika människor ser på ett och samma fenomen. I detta fall är fenomenet det specifika digitala verktyget som används i bildundervisning och dito miljöer. Studien tar sitt teoretiska avstamp från olika perspektiv på hur eleverna och lärarna uppfattar samma typ av fenomen.

För att samla in det empiriska materialet för denna studien användes metoden observation för genomförande och ett webbaserade formulär som riktat till de deltagande lärarna. Båda informanterna undervisar i bildämnet, på olika grundskolor i Stockholm.

Studien visade att lärarna upplever det digitala hjälpmedlet, vilket jag kallar för liveinstruktioner, som ett hjälpmedel i sin undervisning av bildämnet. Lärarna ser detta verktyg som ett hjälpmedel för att kunna undervisa flera elever samtidigt i teknikövningar och därmed underlättas deras arbete. Lärarna upplever även att digitala teknik spara mer tid och minskar missförstånd i utlärning av nya teknikövningar.