"Två" behandlar ett försök till att förstå det egna konstnärsskapet som språk, i ett sorts sökande av språkens gränser och delar, en lek med delarna och gränserna i ett försök till ett nytt språk där språket inte står för något - där delarna är sig själva i det nya språket.
”Det är lätt att förlora sig bland orden, men mycket svårare blir det om ni slår följe. Det finns vissa ord som tror att de vet skälet till sin förändring, men som i själva verket inte ens vet sitt eget namn. Jag tror inte något ord vet riktigt vad det vill, ska eller kan.”