I detta arbete undersöks samtidskonstens potential när det kommer till subjektifiering för barn och unga. För att undersöka om och hur samtidskonst har möjlighet att bidra till att elever formas till reflekterande och kritiskt tänkande människor tittar detta arbete främst på hur konstpedagoger på samtidskonstinstitutioner samt att det även ger en inblick i hur verksamma bildlärare arbetar med just samtidskonst.

Genom att intervjua konstpedagoger på två olika institutioner för samtidskonst samt undersöka hur verksamma bildlärare arbetar med temat identifieras vilka faktorer som kan vara bidragande till barn och ungas eventuella subjektifiering. Resultatet av bildlärares arbete med samtidskonst gestaltas i cirkeldiagram och en sammanställning av samtidskonstens fördelar respektive svårigheter i bildundervisningen och detta utgör en kartläggning för resterande undersökning. Resultatet av konstpedagogernas arbetssätt och tankar delas upp i kategorierna kvalifikation, socialisering och subjektifiering för att få en tydlig bild av vad samtidskonsten kan bidra med kunskapsmässigt. Helheten av detta visar att samtidskonsten har potential och möjligheter både när det kommer till praktiska metoder och uttrycksformer samt arbete med tolkning och bildanalys, vilket det senare främst kan vara bidragande till elevers förmåga till självreflektion och kritiskt tänkande.