Denna studie är en undersökning om spelfilmens möjligheter i bildundervisning som redskap för bildanalys och medie- och informationskunnighet. Med hjälp av medieforskaren David Buckinghams arbete argumenterar denna studie för användningen av elevernas visuella kultursom i sin tur medför lustfyllt lärande.

Svenska Filminstitutet är en statlig organisation som arbetar med främjande av medie- och informationskunnighet och främjande av film i den pedagogiska miljön. Därför valde jag att titta närmare på dess filmhandledningar som är till för att användas som ett redskap för att prata om film i undervisning. Denna undersökning fokuserar på de visuella aspekterna i dokumenten, samt i vilken grad Svenska Filminstitutets filmhandledningar är anpassade till att prata om film i bildundervisning. Med hjälp av frågeformulär kompletteras detta med svar från grundskolebildlärare som ger sin bild av användandet av spelfilm i bildundervisning och dess hinder och eventuella lösningar.

Studien har ett dokumentärt forskningsförhållningssätt och har sina teoretiska utgångspunkteri socialsemiotiken utifrån Anders Björkvalls forskning och filmteori utifrån David Bordwells och Kristin Thompsons forskning.

Denna studie visar på att visuella aspekter i filmhandledningarna är underrepresenterade och kan utvecklas mer samt att Svenska Filminstitutet kan arbeta mer med att skapa filmhandledningar till spelfilmer som är mer aktuella för ungdomar. Utifrån de svaren som har samlats i frågeformuläret, framkommer att majoriteten av bildlärare använder spelfilm i bildundervisning. Resterande bildlärare hade velat att använda spelfilm i undervisningen om det fanns mer tid i bildämnet samt möjligheter för användning av relevant filmmaterial.