Denna studie har syftat till att utveckla en förståelse för hur bildpedagogik kan möjliggöra handling i relation till den ekologiska krisen. Genom en intervju med den självinitierade gruppen RJK, Rädda jorden-klubben, bestående av åtta medlemmar i 9-10-års-åldern, har jag försökt bilda mig en uppfattning om ungas uppfattning om att vara i världen i en ekologisk kris. Gruppens konstnärliga inramning ihop med deras engagemang för frågor som människans påverkan på klimatet har gjort att deras reflektioner har varit relevanta för mitt undersökningsområde. Med utgångspunkt i Gert Biestas beskrivning av att handla i världen och Glenn Albrechts beskrivning av emotioner har studiens empiri analyserats utifrån vilka emotioner, förhållningssätt och förutsättningar för att handla som framkommit. Mot en bakgrund av Albrechts och Donna Haraways teoretiska perspektiv antar denna studie ett posthumanistiskt förhållningssätt. För att svara på frågeställningen Vilka emotioner, förhållningssätt och förutsättningar för handling, kommer till uttryck när unga resonerar om deras upplevelse av att vara i världen i en ekologisk kris? har empirin bearbetats med inspiration från metoden för innehållsanalys. De emotioner som kom till uttryck var medlidande, upprördhet, sorg, medkänsla, hopp och oro och framträdde främst i beskrivningar av relationer till djur och natur. Det som framkom var således ett tydligt samband mellan relationen till djur och natur och informanternas förhållningssätt till världen. De framträdande förhållningssätt, som genom analysen beskrevs som eko-konstruktiva respektive eko-destruktiva, visar på ett behov av att utifrån ett pedagogiskt perspektiv lyfta hur relationer till omvärlden kan vara en grundläggande faktor för demokrati. De förutsättningar som beskrevs i termer av möjliggörande av handling respektive begränsning av handling visade på hur företeelser som främst beskriver maktskillnader upplevdes som begränsande. De förutsättningar som beskrevs som möjliggörande uttrycktes i termer av kunskapsinhämtning, att utgöras av en grupp, konstnärliga processer samt rolltagande genom konstnärliga processer. Mot detta resultat ställdes frågeställningen Hur kan ungas reflektioner vara medskapande i att belysa bildpedagogikens roll i en ekologisk kris? varpå empirin bearbetades med inspiration från Haraways begrepp playing string figures with companion species i en analysmetod som jag valt att kalla Snörlekar. Analysen som ämnade att belysa relationer och samband resulterade i beskrivningar av hur olika estetiska skapandepraktiker specifikt kan främja positiva emotioner som engagemang, hopp, självförtroende, mening och känsla av inflytande och makt och därigenom verka möjliggörande för handling i relation till den ekologiska krisen.