Syftet med den här studien var att undersöka om det gick att komma ifrån att elever fastnar på detaljer i skissandet, i bildundervisningen. Detta genom att undersöka ifall alternativa material till blyertspennan, som är mer svårkontrollerade, kan komma att hjälpa eleverna till att snabbare komma vidare i skissen. Frågeställningarna är: Hur kan elevers skissprocess främjas genom att dessa alternativa material används? Hur upplever och hur tar eleverna till sig dessa material i koppling till skissande? Hur kan elevernas skissprocess och upplevelser förstås utifrån sociomateriellt och sociokulturellt perspektiv?I studien användes kvalitativ metod där observation och gruppintervju kombinerades. I observationerna synliggjordes det att eleverna skissade snabbt och fokuserat, i samtliga material, utan att fastna i detaljer samt att skisserna blev utförliga. Gruppintervjun visar elevernas upplevelse av att skissa i materialen. Det visar sig att elevernas vilja att göra detaljerat delvis finns kvar, då de upplever att det är negativt att inte kunna kontrollera materialet, i syfte att kunna göra detaljerat. Delvis kunde de även, ofta samtidigt, uppleva de positiva fördelarna med att inte kunna kontrollera materialet då det blev mer prestigelöst.Utifrån det sociokulturella perspektivet synliggjordes det att eleverna lär sig i en social process där eleverna approprierar varandra. Det visar även hur fantasiprocessen bygger på delar av verkligheten där kombinationsförmågan används. Det sociomateriella perspektivet synliggjorde att materialen har en aktiv agent som samhandlar med elevernas agent, där viljorna antingen möts eller avviker. I samhandlandet finns även en rad andra aktörer som till exempel idéer, ord, klassrum och uppgiftens ramar.