Denna undersökning behandlar bildämnets normer av hur undervisningen är utformadbaserat på synen som det styrande sinnet. Studien syftar till att skapa en alternativ tanke omhur bildundervisningen kan se ut när våra andra sinnen får framträda före synen, och hur vidå genom bildämnet kan få kunskapar om världen utifrån ett kroppsfenomenologisktperspektiv. Undersökningens huvudsakliga syfte är således att synliggöra läraresuppfattningar om de normer som finns inom bildundervisningen med fokus på styrandesinnen, samt uppmuntra till nya idéer av hur en alternativ bildundervisning som inkluderaralla sinnen skulle främja elevers lärande. Genom detta skulle anpassning och inkluderingkunna underlättas. För att besvara syftet ställs frågan: Hur skulle en bildundervisning som ihögre utsträckning inkluderar fler sinnen än synen kunna utformas? För att besvara dettaställs mer specificerat frågorna: I vilken utsträckning upplevs bildundervisningen vara styrdav det visuella sinnet? samt Hur kan bildundervisningen utvecklas för att inkludera alla elever?

För att förstå denna undersökning utifrån ett fokus att via sinnena få kunskaper om vår världanvänder jag mig av en fenomenologisk infallsvinkel. Speciellt den franska filosofen ochpsykologen Maurice Merleau-Pontys kroppsfenomenologi kan appliceras för att förståsinnenas roll i bildundervisningen och denna undersökning. För att analysera den insamladeempirin bestående av enkätundersökning samt intervjuer använder jag mig av en metodisktriangulering med koppling till skollagens värdegrund och demokratiuppdrag samt läroplaner. Den fenomenologiska infallsvinkeln för denna studie gör att jag i det insamlade materialetfokuserar på deltagarnas upplevda erfarenheter och kunskaper som framkommit i diskussionerom sinnenas delaktighet. Genom undersökningen fick jag en tydlig bild av att majoriteten avbildlärarna i denna undersökning ansåg att det skulle finnas fördelar med att haundervisningsinnehåll som inkluderar uppgifter där något annat sinne än synen var ledande. Här uppger flest deltagare att hörseln och känseln är de sinnen som är enklast att baseraundervisningsinnehåll på. Resultatet visar att genom ett specialpedagogiskt tänk skulle vikunna utveckla bildundervisningen för att passa alla individer.