Mot bakgrund av ett allt större intresse för utomhuspedagogik och dess relation till lärande har jag i den här studien undersökt bildundervisning i skogen. Mitt intresse för att titta på pedagogik genom posthumanistiska teorier ligger också till grund för studiens huvudsakliga inramning, där mänskliga och mer-än-mänskliga aktörer belyses som betydande i en bildpedagogisk lärprocess. Studien undersöker möten med skogen genom posthumanistiska teorier och konstnärliga metoder med syfte att studera hur bildundervisning kan utformas och utvecklas. Studiens frågeställningar är: Hur möjliggör skogen bildpedagogiska relationer med material och görande genom konstnärliga metoder? Och: Hur bidrar konstnärliga metoder till utformning av blindundervisning? Med postkvalitativ metodologi och a/r/tography har posthumanistisk teori iscensatts genom konstnärliga metoder. Dessa mynnar ut i förslag till hur bildundervisning kan utformas i form av utforskande händelser. Mitt förslag är att bildlärare kan inspireras av och utforma egna utforskande händelser. Undersökningen har gjorts tillsammans med två medforskare: en medstuderande bildlärare och en konstnär. Tre utforskande händelser valdes ut för bearbetning och analyserades utifrån de posthumanistiska begreppen intra-aktion, thinking in movement och intra-relationalitet. Studien visar hur återkommande besök i skogen möjliggör relationsskapande till en plats, vilket också skapar förståelse för tid, material och görande. Det framkommer också att skogen öppnar upp för både sensoriska och känslomässiga upplevelser där undersökande, prövande och närvaro blir betydande erfarenheter för utformningen av bildundervisning.