Utforskande skapandeprocesser i undervisningssammanhang kan se olika ut. Att låta individers självtänkande, egenheter och handlande få ta plats i lärandesammanhang ser jag som viktiga ingredienser när det kommer till individuell kunskapsinhämtning och utveckling.

I ett försök att närma sig dessa frågor samt upplevelser har jag tillsammans med en inbjuden konststudent iscensatt en didaktisk skapandeprocess med utgångspunkt i det ovetande och ickelinjära. Frågor som låg till grund för studiens undersökning var följande: hur kan en didaktiskt ickelinjär utformad planering med förankring i det lustfyllda och i ett prövande förhållningsätt skapa utrymme för lärandet? Om så, på vilka sätt? Hur kan ett kollektivt samarbete i en skapandeprocess bidra till lärande? samt på vilket sätt kan ett arbete med ett material fungera som en aktivering för lärandet i en skapandeprocess?

För att besvara frågeställningarna analyserades och bearbetades den gemensamma deltagarbaserad undersökningen i form av transkriberingar, minnesanteckningar samt videomaterial. Det posthumanistiska socio-materiella teoretiska perspektivet och begrepp användes som verktygslåda för att analysera materialet. I studiens resultatdel diskuteras hur samtal, kroppsligt engagemang och utforskande i material på olika sätt kan tänkas ha en inverkan på lärandet.

Den gestaltande undersökningen som växte fram under insamlingen av empirin bestod av fem skulpturer. Gestaltningen visades upp tillsammans med Villiam Törngren Gonzalez under lärarprogrammets examensutställning på Konstfack 2022.