Denna studie undersöker huruvida kartan har potential som verktyg för bildpedagogik och subversion, det vill säga motstånd. Vidare undersöks hur multiplicitet, en helhet av skillnader, kan framträda genom kartläggning. Dessa frågor behandlas mot bakgrunden av kartans historiska, och samtida, roll i att reproducera makt, identiteter och sanningsanspråk. Studien genomförs genom två separata workshops där deltagarna antar rollen som kartläggare. De två grupper som deltar i studien består av gymnasielever respektive bildlärarstudenter. Kartläggarnas uppdrag är att utforska, dokumentera och gestalta en plats med utgångspunkt i deras egna, sinnliga erfarenheter. Studien utgår ifrån idén om situerade kunskaper, alltså att kunskap måste förstås i relation till specifika subjektspositioner. Studien utgår även ifrån immanens, en världsbild som i motsats till transcendens menar att vår kunskap om världen är begränsad till det som ryms i medvetandet. Genom en fenomenologisk forskningsmetod används kartläggning för att få syn på kartläggarnas upplevelse av platser. Med utgångspunkt i de kartläggningar som studiens deltagare skapar genomförs en diffraktiv analys. En diffraktiv analys studerar och kartlägger de mönster som uppstår som ett resultat av skillnader. På så sätt kan kartläggarnas skilda upplevelser av platserna framträda. I undersökningen finner jag att kartan öppnar upp för flera möjliga ingångar i bildpedagogik. Det framgår även att kartans förmåga att vara ett verktyg för subversion huvudsakligen handlar om att göra motstånd mot den specifika kontext den existerar i. Inom denna studie framgår det därför att subversion handlar om att göra motstånd mot den pedagogiska gesten, alltså den pedagogiska uppmaning eller avgränsning som uppmärksammar världen för ett subjekt. På liknande sätt finner jag att hur kartläggningens multiplicitet framträder beror på den pedagogiska gesten och mina situerade kunskaper som forskare. Med utgångspunkt i detta bearbetas och ifrågasätts begreppet multiplicitet som slutligen omformuleras till att syfta till en världsbild. Studiens resultat pekar därför på hur motstånd sker i relation till gränsdragningar i en gemensam kontext, både historisk och pedagogisk. Resultatet gestaltas vid examinationen i form av en egen karta av Konstfack samt en handout som delas ut för att uppmana till att skapa egna kartor. Kartan målades i akryl på canvas och består av flera fragment i form av bilder från mitt hem under utbildningen, ett Word-dokument, mosaik från en tunnelbanestation samt olika delar av Konstfack. Min tid på Konstfack innefattar mer än vad som ryms inom byggnadens väggar. Jag har därför avgränsat Konstfack på ett sätt som inkluderar platser som jag inte kan separera från skolan, som tunnelbanan eller mitt hem.