2018 startade några boende i Björkhagen söder om Stockholm föreningen ”Björkhagens Hjärta”. De saknade gemensamma lokaler och ville arbeta för ett kulturhus i den nedlagda och rivningshotade panncentralen, fastigheten ”Åskvädret 2” på Halmstadsvägen/ Hässleholmvägen. I en slagning på panncentraler i Stockholm visade det sig att det finns många panncentraler i området som befinner sig i en liknande situation. I och med byte till fjärrvärme uttjänade byggnaderna på 1960- och 70-talen sitt syfte, och blev stående tomma eller uthyrda till verksamheter på korta och tillfälliga kontrakt. Då marken där dessa panncentraler ligger blivit dyrare och kommunen behöver mark till bostäder, finns ofta ett rivningshot kopplat till dessa byggnader.

I mitt masterarbete undersöker jag specifikt panncentralen Åskvädret 2 som möjlig gemensam plats för de boende i området Björkhagen men spekulerar även vidare om strategier jag testar skulle kunna användas för att utveckla och skapa gemensamma rum i andra panncentraler. Med rummens storskaliga och industriella karaktär, ofta placerade centralt i ett bostadsområde finns en potential som jag blev nyfiken på att undersöka. Vad händer om man utgår från det befintliga och anpassar verksamheter och arkitektoniska tillägg utifrån det?

Genom att med små medel förändra och förvalta det material som redan finns och har funnits på platsen, vill projektet inkludera både social och ekologisk hållbarhet med mål att återaktivera stadens rum för demokrati. Idag ser vi en stadsplanering som mest fokuserar på att maximera antal kvadratmeter boyta. Vi behöver fler bostäder, men var finns platserna för umgänge, dans, lek och debatt?

In 2018, residents in Björkhagen, south of Stockholm, started the association “Björkhagens Hjärta”. The lack of a communal space spurred their desire to develop a community center in a disused abandoned and demolition-threatened local heating plant, the property “Åskvädret 2”. In a Google-search for local heating plants in Stockholm, it became apparent that many others in the area are in a similar situation. These buildings served their purpose in the 1960s and 70s, after the transition to district heating, however, they were left empty or rented out to businesses on short and temporary contracts. As the land where these plants are located has become more valuable and municipalities need land for housing, there is often a threat of demolition linked to these buildings.

In my master's thesis I investigate specifically the heating plant Åskvädret 2 as a possible community centre for residents in the Björkhagen area, additionally I speculate further whether the strategies I test could be used to develop and create similar spaces in other disused heating plats. The large scale and industrial character of these spaces, often located centrally in residential areas, was recognized as a potential that I became curious to explore. What happens if we start off with something that already exsist and adapt activities and architectural additions based on that?

By using minimal funds to change and manage the material that already exists and has existed on the site, the project wants to include both social and ecological sustainability with the goal of reactivating the city's space for democracy. Today we see an urban planning that focuses mostly on maximizing the number of square meters of living space. We need more housing, but where are the places for socializing, dance, play and debate?