Med utgångspunkt i det konstnärliga konceptet knöl söker Heidi i den här uppsatsen bearbeta det djupa och komplicerade förhållandet mellan kaos och kontroll. Genom att röra sig fritt mellan sin personliga erfarenhet, och såväl historiska som samtida skildringar, målar hon här upp en större bild av den känsliga relationen mellan människans sökande efter rationell kunskap och den ständigt närvarande rädslan. Oron för att drabbas av olycka och katastrofer, sjukdom och död. Med stöd i sin egen process, andra konstnärer och relaterade koncept (så som Julea Kristevas abjekt och den gamla föreställningen om monstret) argumenterar Heidi för hur det som bryter av mot våra förväntningar om det rena, sanna och perfekta inte bara bör betraktas som något oönskat. Utan hur dessa avvikelser faktiskt skulle kunna utgöra själva förutsättningen för ett verkligt levande liv…