Vad ska man ha på sig på jobbet? Frågan kan vara en källa till både undran och nervositet för nya bildpedagoger på väg ut i arbetlivet. Klädval och utstyrsel är både pregnanta symboliska uttrycksmedel och innebär antingen praktiska möjligheter eller svårigheter i en bildpedagogs yrkesutövande. Trots detta verkar frågan om lämpliga kläder inte ha en självklar plats under bildlärarutbildningen och kan rentav framstå som besvärlig eller underlig om den dyker upp. Mitt examensarbete behandlar följande frågor: ”Vilka normer och förväntningar har bildpedagogerna på sin egen och sina kollegors klädsel?” samt ”Hur upplever och beskriver bildpedagogerna att de iscensätter sig själva som yrkespersoner genom kläder?”Jag har valt att närma mig frågan om vilka kläder som hänger ihop med bildpedagogiskt yrkesutövande genom att fråga utövarna själva. Mitt arbete är inte så mycket en undersökning av vilka kläder bildpedagoger faktiskt använder. Snarare handlar det om varför de väljer att klä sig som de gör och vilka föreställningar om den egna yrkesrollen deras klädval speglar. Till hjälp för min analys och tolkning har jag tagit avstamp i den kanadensisk-amerikanske sociologen Erving Goffmans teoretiska inramning av det sociala livets teater. Som ett komplement till Goffmans teatermetaforer har jag hämtat analytisk inspiration från dragshow-världens scentraditioner. Ordet realness som används i titeln för denna uppsats är hämtat från dragkulturens vokabulär och betyder enkelt förklarat att spela en roll på ett övertygande vis.Utöver uppsatsen har arbetet utmynnat i en konstnärlig gestaltning i form av kläder och en video inspirerade av min empiri. Videon är en parafras på det kända tv-formatet RuPaul’s Drag Race (som har populariserat och/eller exploaterat dragshowkulturen beroende på vem du frågar). Det hela visades i en rumslig installation på Konstfacks vårutställning 2021.Undersökningen tyder på att bildpedagogerna inte klär sig efter en gemensam klädkod men att de förhåller sig till vissa gemensamma normer och förväntningar. Jag har också funnit att det finns vissa praktiska och symboliska attribut de kan använda sig av som ett slags ”scenkostym” för att övertyga i sin roll som bildpedagog.