Klimatförändringar och miljöfrågor är problem som är högst aktuella i vår samtid, och därför ett viktigt ämne för skolor att ta sig an. Förändring börjar dock ofta med en insikt hos individen, där genuin uppskattning av naturen och motivation att agera etiskt i handling gentemot densamma ofta motiveras av positiva naturupplevelser. Jag har i denna undersökning utforskat den pedagogiska möjligheten att skapa förutsättningar för sådana positiva naturupplevelser, genom estetiskt engagemang på ungdomars egna villkor. Detta har gjorts tillsammans med en grupp ungdomar, en forskare samt fritidsledare genom en serie workshops där naturupplevelser uppstått i en kollektiv estetisk process, genom sensoriskt och visuellt skapande. Studiens relevans för det bildpedagogiska fältet handlar om hur bildpedagoger och andra utbildare kan arbeta med ett erfarenhetsbaserat lärande, inom diskursen för hållbar utveckling. De frågeställningar som undersökningen behandlar är; Hur framträder ett relationellt samspel i en kollektiv estetisk process mellan människa, natur och objekt? Samt; Hur centreras, värderas och fokuseras de medforskande ungdomarnas egna intressen i denna process? Dessa har besvarats genom analys av händelser som uppstått under processens olika delmoment. Den metod som använts för insamling av empiri är sensorisk etnografi, där en blandning av fältanteckningar, videodokumentation, fotodokumentation och ljudinspelningar som transkriberats använts. Analysen är utförd med ett fenomenologiskt perspektiv, där teorier som kroppsfenomenologi, konst som erfarenhet och pedagogiska teorier om subjektifiering närvarar.