Den här studien fokuserar på ungas tillvaro i en digital visuell kultur med avseende på deras analoga skapandepraktik. Med analogt bildskapande syftas traditionellt bildskapande utan digitala medel, som rit- eller redigeringsprogram. Studien intresserar sig för hur unga söker och förhåller sig till inspiration, kreativitet i en digitaliserad samtid. Detta genom att undersöka hur unga uppfattat att deras skapande utvecklats i och med att de blivit mer aktiva deltagare i en digital visuell kultur, dels om och hur detta förändrar deras känsla av och tillgång till kreativitet och inspiration. Studien har genomförts med hjälp av en workshop och efterföljande intervjuer med ett antal gymnasieelever i Stockholm. Studiens teoretiska perspektiv är sociokulturell teori där begreppen digitala artefakter, redskap och Vygotskijs begrepp fantasi och kreativitet har använts som analytiska verktyg. Studien visar på olika typer av relationer unga kan ha till digitala artefakter och att dessa relationer påverkar elevernas inspiration på kort och lång sikt. Unga söker inspiration online både aktivt och passivt, och detta är två skilda processer. Förutom för inspirationssökande använder eleverna dessa digitala plattformar som verktyg för andra syften, t.ex. lärande och utveckling. Lärande och utveckling syftar till personlig utveckling av kompetenser som är nödvändiga för skapandet. Precis som med inspiration är det svårt att utföra vissa arbeten utan särskild kompetens, men till skillnad från inspiration är kompetens något som eleven skaffar sig och sedan behåller. Parallellt med den empiriska studien har ett undersökande bildarbete utförts, där en analog och en digital bildkultur möts i en animerad film.