Under min ämneslärarutbildning har jag lärt mig att granska, kritisera och analysera innehåll i utbildning. Den här studien tar avstamp i mitt granskande av Skolverkets formuleringar kring hur lärare bör förhålla sig till begreppet digital kompetens. Under en veckas tid har jag levt utan samtliga digitala verktyg och analyserat mitt mående, mina aktiviteter och de visuella skiftningar som sker omkring mig i relation till mitt skärmanvändande. Därefter bjöds en ung informant in till intervju efter att ha levt i 24 timmar utan sociala medier. Donna Haraway och Vilém Flusser diskuterar människans och maskinens relation till varandra och jag befinner mig i mitten av denna diskussion: mellan en posthumanistisk teoribildning och en humanistisk sådan. Genom den här studien vill jag skapa förståelse för människan som en cybernetisk organism och hur detta förändrar vår sociala samvaro och vårt mående genom frågorna: Vilka olika aktiviteter, känslor och visuella föränderligheter framträder i min tillvaro baserat på ett leverne med eller utan skärmar? samt Hur påverkas en informants tillvaro av att leva utan sociala medier i ett dygn?I undersökningens gestaltande del undersöker jag fotografiskt de visuella skiftningarna som sker omkring mig under tre veckor som ett autoetnografiskt prövande genomfördes. Jag kallar dessa fotografier för visuella reflektioner. Ytterligare gestaltande undersökande skedde genom ett prövande av analoga fotografiska metoder på en digital ljusinstallation jag verkställde med inspiration från den form mobiltelefonens skärm har.