Utgångspunkten till den här studien var att undersöka hur narrativa strukturer gick att avläsas i slöjd genom hantverk av sammanfogningar. Jag använde mig av Bruners (1986) teori, att vi människor har två olika sätt att tänka som en teoretisk ingång. Dessa två tankesätt, det narrativa och det paradigmatiska, går inte att separera utan är snarare sammansatta med varandra. För att kunna genomföra en narrativ analys på tillverkandet av sammanfogningarna har jag utgått från Linde (1993) och Richardsson (2000) förklaringar av definitionerna temporalitet, kausalitet och koherens. Dessa definitioner används i beskrivningen av hur en berättelse är strukturerad och utgår från textbaserade och talade berättelser. I den här undersökningen prövas dessa nu i slöjd. I den här autoetnografiska undersökningen tillverkas en skål och 8 sammanfogningar i trä och det är i tillverkandet av sammanfogningarna som de narrativa strukturerna försöker avläsas. Resultatet av undersökningen visar att det går att avläsa narrativa strukturer i slöjd. Och av dessa 8 sammanfogningar var det en fog där både temporalitet, kausalitet och koherens kunde avläsas. Koherens avläses i sammanfogningarna då jag dels frångår temporaliteten och kausaliteten dvs hur man ska göra, dels då jag själv söker efter ett annat sammanhang till sammanfogningarna och omskapar det inneboende narrativet.