Ett projekt om att lära känna de onda tankarna och känslorna genom utforskande gestaltning. Objekt som symboliserar självhatet genom metoder och material. Ångest, depressivitet och självhat. Jag undersöker och belyser ämnet genom att metaforiskt och symboliskt gestalta ett narrativ som berättar om de komplexa och djupa känslorna i ett mentalt terapirum. Ett rum där de mest djupa, mörka och tunga känslorna framkommer. Hemligheter, tårar, ilska, smärta, hat, förvirring, till och med det oväntade. Ett rum som bär på så mycket ansvar och förväntan. Förväntan på total öppenhet. Projektet gav resultat till en installation i fyra huvuddelar där varje del symboliserar en roll i det mentala terapirummet. En installation som visade sig kunna beröra besökaren, väcka känslor och tankar, ge lugn och sinnesro, starta konversationer om känslor. Ett rum som lyckades få  besökare att tycka om mörkret.