Denna studie är en undersökning om vad vi har för möjligheter att genom konst skapa samtal om pornografi med unga. Många lärare upplever en kunskapsbrist i hanteringen av frågor som rör pornografi och saknar konkreta pedagogiska strategier på hur kommunikation inom detta område ska behandlas. Som blivande bild- och medialärare ser jag konstens tillgång i att skapa samtal om svåra frågor som sådana om pornografi. I undersökningen har jag samlat in erfarenheter från verksamma pedagoger och konstnärer som behandlar området pornografi. Jag har även låtit en egen konstnärlig process varit en del av undersökningen, i samklang med undersökandet av konsten som medium där det visuella material som skapas bearbetar och förstå de insikter som kommer fram ut av undersökningen.

Studien antar ett fenomenologiskt förhållningssätt och har sina teoretiska utgångspunkter i texter av Donna Haraway, Elisabeth Grosz samt Anja Hirdman. Studien ger olika pedagogiska perspektiv och på så sätt olika verktyg för framtidens lärare som arbetar med temat pornografi och konst med unga. Denna studie visar på att vi kan komma långt med attanvända konsten som uttrycks- och kommunikationsmedel för att beröra ämnet pornografi. Det finns en stor tillgång att uttrycka sig med konst och konsten har en kraft att tala till oss på ett sätt text eller tal misslyckas med.