Projektet utspelar sig i två huvudsakliga rumskategorier, hallar och korridorer. En gemensam slutsats om de båda rummen är att de är byggda för att lämnas. De kan såklart innehålla rent praktiska egenskaper eller vara nödvändiga i infrastrukturen bakom större kompositioner. Men trots det är den enda anledningen till att du befinner dig i dem, att du är på väg eller väntar på att få röra dig vidare. Som inredningsarkitekt försöker jag hitta potential och mening att förändra upplevelsen. Tankar om att rummets öde är aningen tragiskt ger mig en uppgift som möbelformgivare, jag craftar för att ta mig an rummets problematik. Rummet är en transportsträcka och jag formger ett avbrott. Något som får en stanna upp, roas av en omväg. I mitt gestaltande och formsökande har jag refererat till redan existerande, historiska och nutida objekt som finns eller har funnits i rummen. Jag förändrar dem, gör tillägg. Skiss och formsökande i full skala har varit i fokus. Görande i verkstad har tillåtit mig testa och bygga vidare på idéer. Projektet mynnar ut i ett förslag om en serie av fem stycken furumöbler. Furan formas till gestalter med ornamentaliska kvalitéter. De utförs i limträ med frästa håligheter som dels fungerar som sammanfogningsmetod men ger också plats åt den funktionalitet som bjuder in till interaktion med brukare. Möblerna är mitt sätt som möbelformgivare att ta mig an rummets problematik.