En dag 1912 befinner sig en pojke 350 mil norr om Rom, i Luleå. Han är sju år och långt ifrån att vara min morfar och ingen kan säga vad han gjorde i det ögonblick fotografiet i Rom togs. Kanske promenerade han från sitt hem längs Notviksvägen och genade sen mot Tunaskolan genom skogsdungen på den långa stigen av trampad jord. Gick han då också över något av de mynt, skärvor, knivseggar, naglar, fågelnäbbar, spikar, klövar och andra skelettdelar kastade, lämnade och förflyttade under de hundratals år det varit samhälle här. Allt han gick och inte gick över, kanske var det någon av de saker jag senare kom att gå och inte gå över. Det är det ingen som vet. Det är som att sanningen om den dagen inte finns längre. Det han gjorde då är förlorat och hade han varit vid liv hade han inte kunnat svara. Men sant är det att han fanns, och resterna av Mars Ultors tempel fanns, och ett rött hus i Solna fanns.