Måleriet står som grund för mitt konstnärskap. Ett måleri som jag vill kunna gå in i snarare än att enbart betrakta. Detta har lett till att måleriet flyttat ut i rummet som kulisser och platta figurer, som skapar scener, scener där verken aldrig tar slut. Verken för sig har givna dimensioner men kan flyttas om på nytt för att bilda nya berättelser och installationer beroende på plats, kontext och relationerna verken emellan. Berättelserna kan ses inifrån och runt om, man blir en aktör i bilden istället för enbart en åskådare.

​I mitt måleri sneglar jag mot särlingskonstens och gåramålarens icke akademiska sätt att måla, där lusten till skapandet kanske är större än viljan att vara rätt. Karaktärerna och objekten som formar dessa scener kan ses som symboler eller karikatyrer av känslor och händelseförlopp snarare än avbildningar.

 Jag tänker på dom gångerna jag inte förstått mitt sammanhang och dom gånger jag skämts för det jag gjort, dom gånger som gjort att jag kanske inte får var med längre, när det blivit så fel att min grund har skakats om.Tankar kring grupptillhörighet och utanförskap, hur viktigt det är för oss och hur dom tankarna påverkar alla våra beslut.

 Naturen, som alltid finns där som någonting annat, där allt annat bor, där vi människor inte hör till men kanske är en större del av än vi tror, och småstaden, där grupptillhörigheten alltid har spelat en stor roll, att passa in i ett sammanhang för att inte hamna utanför.Att passa in i flocken.

 I mitt berättande visar jag på människans, naturens och djurens försök till att jobba med varandra som grupp men samtidigt kämpa mot varandra för att inte falla ur den position dom hamnat i. Människan som en slags kämpande ledare med makten i handen och djurens försök till att inte tvingas lämna gruppen.Ett försök till att leva i symbios.