Denna essä beskriver hur motståndet blir ett verktyg för att kunna uppnå färdiga resultat som konstnären själv förväntar av sig, men även för att fullfölja Konstfacks kandidatutbildning. Problematiseringen ligger i att kunna släppa på kraven som finns för att kunna ta vara på sin egen intuitiva kraft i processen, vilket är det mest centrala för Caroline Nords konstnärskap. Men även hur viktigt det fysiska arbetet har varit för att kunna bearbeta trauman.