Shooting s p a c e s 

En sammansättning av vardagligheter och fiktion. 

Med kamerans mekaniska öga letar jag mig fram genom sekvenser och punkter i rum och hittar öppningar. Interiörer och berättelser vecklas ut, ramas in av ytor, har en rytm och olika innehåll, början och slut. Rummens övergångar sker där platsen ändrar karaktär, böjs, vänds ut och in, får en ny riktning, möter en kant, eller sömlöst smälter samman med nästa.

Mitt val av filmen som medium relaterar till en pågående debatt om hur produktionen av arkitektur påverkas i ett bildcentrerat samhälle. Men det är för enkelt att bara kritisera bilden. Jag använder hellre potentialen i kameran som verktyg för att försöka utmana idéer om arkitekturens rum. Levda rum, planerade rum, kanoniserade historiska rum. Här finns en möjlighet att komma nära arkitektur i rörelse och lyfta fram en bredare uppsättning relationer mellan människa och konstruerad miljö.

Mina kameror riktas mot vardagliga situationer och fiktiva iscensättningar. Jag inspireras av hur det filmade materialet förhåller sig till en helt egen geografi, där volym, materialet och rytm vecklas ut kring en berättelse. Projektet är en undersökning där jag använder filmmediet som metod för att orkestrera nya berättelser i rum. Rum som en förlängning av kroppsliga subjekt i aktivitet och samspel med arkitekturen.

Idag är filmmediet ett av det vanligaste sätten att dela information. Det är även via fotografier, renderingar och rörlig bild som vi ofta möter arkitektur. Mitt val av film som medium relaterar till en pågående debatt om hur produktion av arkitektur påverkas i ett bildcenterat samhälle. Shooting Spaces är ett projekt i vilket jag använder potentialen i kameran som verktyg för att komma åt rum i process. Jag undersöker alltså rummet i rörelse och som något som hela tiden blir när rummet är i bruk. Det är ett sätt att utforska, utmana och ifrågasätta idéer om rum, levda rum, planerade rum och kanoniserade rum. Samtidigt är jag ambivalent och ställer mig kritisk till kameran som den blick som den också är.  Film kan beskrivas som en sekvens av tvådimensionella ramar med motiv av ljus som förmedlar att tiden går. Det är en beskrivning som låter oskyldig. Men det är i princip omöjligt att göra ett projekt om rörlig bild utan att reflektera över kameran som maktverktyg. Ett verktyg genom vilken produktionen av bild relativt enkelt kan göra ett intimt intrång på sitt motiv.