Under min utbildning har tankar kring elevers placering i klassrummet ofta lyfts. Visualiserar jag dessa tankar ser jag framför mig en spelplan där läraren frenetiskt flyttar runt elever likt spelpjäser. Spelplanen – klassrummet – kan här ses som något passivt som fylls med mening av mänskliga aktörer – lärare och elever. Jag vill dock i denna studie närma mig en bildpedagogisk kontext utifrån ett posthumanistiskt perspektiv, där den fysiska omgivningen förstås som medskapande aktör i människors meningsskapande processer. Jag väljer därför att undersöka relationen mellan stol och kropp inom en bildpedagogisk kontext; både gymnasieelevers relation till stolar i en bildsal, samt min egen kropps relation till den röda karaktäristiska Konstfacksstolen. Studien görs i syfte att undersöka hur stolen kan förstås i relation till gymnasieelevers skapande i en bildsal, samt att tillsammans med eleverna synliggöra och utforska deras relation till stolen som materialitet. Studien blir relevant för det bildpedagogiska fältet då elevers skapande i bildsalen enligt mig ofta görs i relation till stolar. Studiens frågeställningar är Hur kan stolen förstås som konstituerande fenomen inom en bildpedagogisk kontext?; Hur kan stolen förstås som performativ aktör i tillblivelseprocesser inom en bildpedagogisk kontext?; samt Hur kan stolen förstås som orientering och materialiserad norm inom en bildpedagogisk kontext?. Undersökningen genomförs på en gymnasieskola där empiri insamlas genom: en deltagande observation, en deltagande observation där bildsalens förutsättningar modifieras, en semistrukturerad intervju med elever, samt en workshop där eleverna undersöker stolar utifrån olika påståenden och fotodokumenterar resultatet. Bilderna används sedan vid en bildelicitering. I undersökningens gestaltande del undersöker jag hur jag kan förkroppsliga elevernas utforskande strategier och koreograferar mitt varande med Konstfacksstolen genom att rikta vår relation mot det-ännu-icke-artikulerade. I undersökningen finner jag att stolen utifrån en posthumanistisk ingång kan förstås som aktör i relation till kropp inom en bildpedagogisk kontext, samt att stolen som del av fenomen oavsett bruk av mänskliga aktörer kan förstås som något som orienterar och materialiserar kroppar. Undersökningen kommuniceras genom en uppsats samt visas i Konstfacks digitala vårutställnings online-katalog. En tryckt katalog publiceras även i samband med utställningen.