Med en gul termos som sällskap får man följa med på en resa genom det svenska landskapet. Essän beskriver observationer och spekulativa tankegångar, vilka fungerar som tankepelare i den konstnärliga praktiken.

En stor del av essän består av fotografier på många av de platser och objekt som nämns, samt dokumentation på några konstverk som utgår ifrån dem. Människans perspektiv på sin omgivning skiljer sig anmärkningsvärt från det perspektiv hon sedan organiserar sin omgivning efter.

Få människor är kapabla att varken gå i en spikrak linje eller rita en spikrakt streck. Trots det är våra omgivningar och det platser vi har ordnat åt oss ofta geometriska. Och desto högre hastighet människan ska röra sig i desto rakare blir vägen. Essän hänvisar till hjulet som den stora anledningen till att den raka linjen ofta prioriteras.

Termosen hamnar på platser där den raka linjen är enkel att peka ut, platser på vilka dess existens är mindre tydlig och platser där den raka linjen och hjulet aldrig skulle fylla en funktion. Essän ger förklaringar till varför de platser som den gula termosen hamnar på under resan ser ut som de gör, både vad gäller geologiska förklaringar och människans påverkan.