Dagens digitala klimat öppnar upp för en rad nya uttryck där relationen mellan konst och konstnär, persona och praktik blir allt svårare att särskilja. Det är både en intressant och märklig utveckling eftersom gränsen för vad som är konst och inte, blir mer och mer flytande.Samtidigt är internet en hyperverklig del av vår vardag och fungerar knappt som tidsfördriv och distraktion längre. Har internet blivit tråkigt?

Jag ser mig själv som en produkt och inleder därför uppsatsen med att pitcha mig själv. Resten utgörs av en intervju i chattformat mellan mig och konstnären Nikki Fager Myrholm, varpå texten presenteras i relation med inslag av bilder på mina verk och installationer. Ämnen som berörs är bland annat identitet och byggandet av det egna varumärket, det fysiska rummet kontra det virtuella, internet, likes, populärkulturella fenomen och nostalgi.

En återkommande tematik är konsumtionen av sociala medier och hur det bidrar till rastlöshet och en känsla av att känna sig uttråkad i ett överflöd av bilder, samtidigt som det finns en lustfylldhet i att nå ut till en bred massa och leka med det absurda och meningslösa i den subjektbildande gestaltningen i objekt som omringar mig i vardagen.