TV- och datorspel är ett medium som intresserat mig under hela mitt liv. Spelindustrinomsätter mer pengar än både filmindustrin och musikindustrin, och engagerar människorsuppmärksamhet till en grad som en lärare lätt avundas. Inuti spelen såväl som ikring demförmedlas kunskaper och färdigheter. Detta inkluderar färdigheten att spela spelet i sig, ochkunskaper om spelets regler, karaktärer, berättelser och miljöer. Det kan också inkluderabredare och mer grundläggande mänskliga färdigheter som tolkning av visuella intryck,reaktionsförmåga, hand-öga-koordination och kreativt tänkande. De faktamässiga kunskapersom tränas genom spel tycks kunna innefatta vad än spelet väljer att behandla som tema.Spel och deras design har intressanta likheter med skoluppgifter. Ett spel och en praktiskskoluppgift ämnar båda att låta en användare (spelaren respektive eleven) utföra vissahandlingar enligt vissa regler, med vissa verktyg och inom vissa ramar, i syfte att användarendärefter ska ha förbättrat sin färdighet i att spela spelet respektive att genomföra det praktiskaarbetet inom skolämnet.I spelens fall sker detta lärande oftast under spelarens fritid och med full entusiasm, medanskolan i de flesta fall uppfattas som en sorts nödvändigt ont. Jag förutsätter att detförhållandet till viss del är oundvikligt med tanke på de förutsättningar som spelen respektiveskolan underordnar sig. Till exempel måste skolan förbereda eleven för en oändligt komplexverklighet medan spelen kan skala av onödig komplexitet för att skapa en strömlinjeformatunderhållande upplevelse. Men Jag förutsätter också att spelen innehåller exempel pålärandestrategier som skolvärlden till fördel kan använda sig av. I detta arbete vill Jagidentifiera och analysera dessa strategier i syfte att informera min - såväl som andras -framtida praktik som lärare.