I mitt examensarbete undersöker jag elevernas upplevelser av att skapa en serie utifrån sin egen berättelse. Vi har alla minnen vi kan lyfta och berätta om något som hänt på riktigt. Att teckna en historia, där inget är för stort och inget är för litet, anser jag vara ett lämplig format för elever med olika förmågor på högstadiet. Studien visade att det inte alltid var så enkelt för eleverna att komma på en berättelse som de vågade framställa med bild och text men genom en tydligt inramad uppgift möjliggörs en inkluderande bildpedagogik. Genom att endast arbeta med svartvita grafiska uttryck, och poängtera användande av olika bildutsnitt, får berättelserna ett gemensamt bildspråk, samtidigt som varje berättelse är personlig. Många av eleverna upplever sina färdiga självbiografier som tilltalande och vackra. Den egna historien som igångsättare kan bidra med omväxling och stimulans för alla elever, där deras egna erfarenheter ges vikt genom att lyftas fram och synliggöras.