Den här undersökningen tog sin början i en vilja att få skapa och undersöka på ett lustfyllt sätt ochen vilja att göra motstånd mot det som inte kändes kreativt och lustfyllt, som istället gav mig prestationsångest.Jag har tagit inspiration från tidigare händelser och händelser som sker här och nu, tillexempel i vad jag kallar samtal, och jag gör min undersökning utifrån detta.Syftet har varit att försöka låta det som inspirerar mig, min kreativitet och min nyfikenhet ledavägen, att våga pröva att göra motstånd mot det som inte känns kreativt. Att göra motstånd genomatt göra det som inte känns kreativt till just kreativt. Att titta på vad som ger mig prestationsångest,vad som gett mig prestationsångest och försöka göra motstånd mot det. Att genom att vara självutlämnandeoch själv göra motstånd kanske kunna inspirera andra (framtida elever och andra) attvåga vara och göra detsamma. Att våga göra det som jag inte törs men älskar. Att våga är också attgöra motstånd. Jag har genom en rhizomatisk- och essäinspirerad autoetnografisk metod försöktmig på detta. Och genom en posthumanistisk filosofi. Genom en uppsats och en film.Och jag frågar mig:- Hur kan ett rhizomatiskt förhållningssätt i kunskapsskapande bli ett lustfyllt lärande?- På vilka sätt kan en autoetnografisk undersökning med ett performativt uttryck bli didaktiskastrategier?I resultatet kommer jag fram till att det essäinspirerande sättet att skriva och berätta på, där en prövandeoch försökande process görs möjlig, kan vara en väg till ett lustfyllt lärande. En process därkänslor och tankar tillåts ta plats vilka göra att undersökningen kanske tar helt nya riktningar åtoförutsägbara håll, likt rhizomets rötter.Att gestalta sin process och sina känslor, tankar, prestationsångest och lust genom en filmessä kanvara en form av didaktisk strategi, då det kan vara lättare, mer lustfyllt, eller både och att genomföraen autoetnografisk undersökning på det sättet. Att den tillåter ett mer performativt och friare berättandeän i till exempel en text. Att man genom en filmessä kan få göra motstånd mot regler ochkonventioner, som till exempel det linjära berättandet, vilket skulle kunna möjliggöra ett lustfylltlärande.