I denna text vill jag, som undertiteln skvallrar, prata om att passa in i samhället eller hitta hem utanför.

Arbetet har den enkla strukturen att det börjar med att prata om hinder man kan ha för att ”passa in”, såsom att inte klara prestations-pressen man känner från en osynlig makt, eller helt enkelt av att bryta från normen (här med fokus på att vara bög eller queer). Vidare via min och andras historier kring att ha sitt psyke eller sina känslor som en grundläggande parameter i sitt konstnärskap, och går sen avslutningsvis ut i några andra alternativa vägar att hitta hem utanför; drag och frivillig enkelhet. 

Varsågod.

Dinosaurs, dragons, weapons, spaceships, aliens, fire, monsters, dangerous animals. Never interested me. That's why they interest me. Through intuitive sculpting, stories about my traumas, lusts and needs are formed, and about the society they exist in. I can see a tension towards the boy I never was/the man I never became, and a longing after to now approach him om my own terms. The sculptures are crooked, weak, broken, naive and weird, and in this becomes a vital space where that is allowed. The pieces are standing with the underdogs. In a movement upwards.​