Traditionella redovisningsformer i grundskolans bildämne skapar sällan utrymme för lärande.

Trots att bild är ett estetiskt ämne genererar ofta redovisningsformer ett passivt

förhållningssätt gentemot det som eleverna redovisar. Att redovisa inför en grupp kräver

kommunikativ kompetens, något som är utanför bildämnets kursplan. Däremot kan elever lära

sig att framträda, och interagera med publiken för att en lärandesituation ska uppstå.

Med utgångspunkt i de traditionella redovisningsformerna undersöks utvecklingspotentialer

där teater, samtidskonst, performativitet och estetiska lärprocesser tillsammans används för att

besvara undersökningens syfte och frågeställningar. Hur kan redovisningsformerna i

bildämnet inom grundskolan utvecklas genom performativa uttryck? För att besvara

frågeställningen analyseras deltagande observationer av redovisningar på tre estetiska

vuxenutbildningar genom att tematiskt kategorisera beståndsdelarna i teman för att belysa och

problematisera företeelser som visade sig under redovisningarna. Gemensamma nämnare

visades, oberoende av innehållet som redovisades, tydligast genom de studenter som deltog

som betraktare under redovisningarna. Variationen på studenternas delaktighet visades främst

genom den respons som efterfrågades och utdelades.

Empirin består förutom av observationerna, även av en gestaltande undersökning.

Gestaltningen har formats ur frågeställningen Hur kan en radikal redovisningsform se ut?

Frågeställningen besvaras genom en performativ händelse, ett performance där uppsatsen i

dess fysiska och materiella form bearbetas genom att mixas till pappersmassa som används

för att tillverka nya pappersark. Gestaltningen visades som ett performance med materiella

spår i form av en installation under lärarprogrammets examensutställning på Konstfack.