Det finns en likriktning i de berättelser som görs synliga genom konstnärligt arbete idag, där storstäder utgör centrum och orter runt om i landet inte sällan glöms bort. Många verksamhetssatsningar på ungas konstnärliga skapande har gjorts i storstadsområden för att öka intresset för konst och design bland ungdomar i förorter. I detta arbete har jag tillsammans med en studiekamrat Anna sett att det finns ett behov av verksamhetssatsningar även längre ut i landet. Därför har vi provat vingarna för en mobil verksamhet som har tagit sig ut i landet med ambitionen att utjämna mellanrummet mellan centrum och periferin, och skapa plats för fler berättelser i kulturens centrum. Mina frågeställningar har varit: Hur kan en mobil estetisk verksamhet skapa utrymme för ungas berättelser och synliggöra platser i periferin? På vilket sätt kan denna verksamhet bemöta en hotad bildundervisning?

I undersökningen har jag tagit mig tillbaka till min uppväxtort Värnamo där jag genom ett a/r/t/ographiskt förhållningssätt tagit mig an platsen. Jag har genom att uppleva, filma och fotografera tagit nya perspektiv vid en ny tidpunkt på en gammal plats vilket har varit en del i designandet av de workshopar som vi hållit både i Värnamo, och i Kiruna. Syftet med workshoparna har varit att stärka deltagarna till att berätta sina berättelser genom konstnärligt skapande och ta plats. Undersökningen tar ett intersektionellt perspektiv där platsen är i fokus, och där normer kring centrum och periferi undersöks.

Mobila Designfabriken gestaltades på Konstfacks vårutställning i Tellusgången 16, där besökarna fick möjlighet att ta plats i en buss och uppleva resan mellan Kiruna och Värnamo. Deltagarnas visuella och auditiva berättelser fanns representerade och verksamhetens webbsida fanns att titta på digitalt. Genom arbetet med verksamheten har vi kunnat visa att en mobil plattform kan nå ut till fler människor på platser som kanske inte har samma tillgång på kultur som i storstaden.