Findings through fragmentation

Architecture is an obvious remnant of our collective past and gives us a fragment of a former life and a different time. This unique relationship between what’s new and old is a very powerful spatial opportunity. If memory is defined as ‘The faculty by which the mind stores and remembers information’ then the role of architecture comes to play is the prop for our collective and individual memories where it represents past events and people.  If we look closely at the definition of a fragment without it's context it will be read as ‘incomplete’ and subordinate to the completed it is extracted from. Architectural fragments have a power of resisting such expected unity and can be read into an alternative whole of none.

By fragmenting industrial buildings that is going to b demolished, representing a time and a group of people in Lövholmen/Stockholm, I wish to embody memory and recall spaces that will be forever lost.

Rummet mellan det som är och det som har varit

Arkitektur representerar vår historia och det kollektiva minnet.  Att minnas definieras som ‘förmågan att lagra erfarenheter och göra det möjligt att känna igen och lära’. Minnen placerar oss i förhållande till tid och rum vilket gör att platser och arkitektur kommer att spela en stor roll som bärare av vår kollektiva historia. Byggnader som bär spår av tid där de har varit grunden i en annan kontext kan utgöra ett unikt möte mellan det rum som existerar och det som har varit.  När vårt medvetna väljer ut och sorterar bland minnen fragmenteras det som vi upplevt och bara vissa delar finns kvar. Fragment kan definieras som en pusselbit som tillhört en helhet och blivit en spillra. Styrkan i arkitektonisk fragment är att de kan läsas på nya sätt efter att det isolerats från en helhet och antingen läsas in i en ny kontext eller ingen.

Genom att fragmentera byggnader som representerar en specifik tid och grupp av människor som har använt dom vill jag förkroppsliga dessa rumsliga minnen innan de för alltid går förlorade.